Tag Archives: glaslåda

Stadsbiblioteket

8 Nov

– verksamhet och byggnad i förändring

Våra bibliotek lever ett shizofrent liv. I flera år på väg mot en nyorientering, men samtidigt djupt förankrade i den traditionella allmänbildningstraditionen. Fri tillgång till kunskap och kultur betyder andra saker idag än under bibliotekens etaberlingsfas och Göteborgs stadsbibliotek illustrerar för närvarande detta skeende på ett mycket tydligt sätt. De senaste årens förnyelser som svarar mot nya behov sker ännu inom de befintliga ramarna – men när biblioteksbyggnaden kliver över halvsekelsstrecket är det sannolikt i en vidgad klädedräkt.

Stadsbiblioteket i Göteborg behöver mer utrymme och kommunstyrelsen fattade den 27 oktober beslut om att bygga ut vid Götaplatsen istället för att bygga ett annex. Kritikerna varnar för att även ett utbyggt bibliotek snart är för litet. Den stora kritikstormen som rasade under 2007 gällde däremot i första hand utbyggnadsförslagets estetiska och rumsliga påverkan. Samtidigt är det intressant att dra paralleller till den komplicerade processen om Stockholms stadsbibliotek, där man nu tycks vara inriktad på en annexlösning. I Göteborg blev processen lite mindre komplicerad – kanske lite väl okomplicerad?

För det var inte svårt att rikta kritik mot det utbyggnadsförslag som valdes av bedömningsgruppen. Utbyggnaden som adderar en glaslåda utanpå den befintliga fasaden tar inte hänsyn till vare sig byggnadens särdrag eller dess relation till Götaplatsen. Således påverkar tillbyggnaden på ett mycket osnyggt sätt hela sambandet av bebyggelsen på och omkring Götaplatsen. En plats som får betecknas som en av de mest märkliga och uttrycksfulla i staden.

En av arkitekterna bakom Stadsbiblioteket, som det invigdes 1967, beskriver hur byggnaden tar hand om besökaren:

När vi går in genom vindfånget – entrén – ser vi till höger in i utställningshallen genom ett ”kontaktfönster”och sedan är vi strax inne i entréhallen, formad som en ljusgård som går från entrévåningen upp genom samtliga våningar och som får sitt dagsljus genom ett system med ljuskupoler i yttertaket. De olika våningsplanen med sina verksamheter står i öppen kontakt med ljusgården, allt i samma anda som i Sigurd Möhlenbrocks programförklaring ”Den öppna dörrens politik”. Väl inne i detta rum tar besökaren visuellt hela byggnaden i besittning. (Rune Lund i GP 7/4 2007.)

Det ljudlandskap vi hör i inspelningarna från den 24 oktober 2010 är en parentes. En rörelse på väg från ett gammalt rumsligt samband med nya inslag till en ny rumslig identitet för den nya verksamheten. Således blandas gammalt med nytt i ljudcollaget, så som den ljudsamlande öppna entréhallen och det relativt nyinrättade kaféet, där det skramlar av porslin och ljuder av upphällandet av kokande vatten. Inrättandet av kaféet hänger indirekt samman med den teknikutveckling som gör att nästintill all utlåning och återlämning sker i nya bokautomater. För ett femtal år sedan var det en självklarhet att åtminstone återlämna böcker till någon av bibliotekarierna vid återlämningsdiskarna. Se där en tydlig förändring av ljudlandskapet som redan har ägt rum.

Vi hör också det smygande ljudet av hissen som tycks ovanligt dämpad, av goda skäl. För trots att vårt beteende i bibliotekets lokaler blivit mera frihetligt med åren är det tyst här i jämförelse med på många andra allmänna platser. Trots mobilsamtal, grupparbeten och tangentbordsknatter hålls nivån låg. Vi har en gång lärt oss att vara lite extra försiktiga med hur vi låter på biblioteket och det märks än.

(wav)

(mp3)

 

 

 


Annonser