Tag Archives: offentliga rummet

Tirana

31 Mar

av Karin Myhrberg

Jag åkte till Albaniens huvudstad Tirana i september 2010 för att under två månader samla material till min masteruppsats om kommunismens kulturarv. När Axel startade sin ljudblogg började jag samla på stadens ljud också. Först skrev jag en text om mig och Tirana, om Albaniens historia och framtid, om hur lite vi i Sverige vet om Albanien och om vad som hörs i ljudkollaget. Sedan översatte jag fritt den nederländska arkitekten Winy Maas text istället, för att han där beskriver en stad som besökare faller för trots alla dess problem, en stad som inte liknar andra och som är på väg mot något nytt och – om vi som älskar Tirana får drömma – alldeles fantastiskt!

Kära Tirana, Vad har hänt dig? Vad kommer att ske med dig?

Jag minns dig så som du vet. Tom. Lugn. Vänlig. Men också alldeles frånvarande. Helt frikopplad från världen. En fördel? Jag vet inte riktigt.

Vad jag vet efter att ha besökt dig de senaste månaderna är att alla dina tvivel och alla dina problem har gett dig ett visst försprång jämfört med städer i Västeuropa. Kanske kan avsaknaden av vissa epoker hos dig ge dig möjlighet att lära från de senaste femtio åren av stadsplanering i Europa. Du kan utvärdera det. Du kan använda den senaste kunskapen. Du kan bygga den nyaste staden. Den hetaste.

Och det gör mig entusiastisk. Det kommer vara mycket att göra, mycket att arbeta vidare med.

Men du kommer skapa vackra, rena vatten. Du kommer göra dig av med dammet och skräpet. Du kommer anlägga inbjudande parker fulla med blommor. Bostadskvarter med sprudlande socialt liv. Du kommer bygga trygga och trevliga platser. Museer med fantastiskt konst. Föredömliga skolor. Sjukhus där människor tillfrisknar. Berg med grönskande skogar och populära turistanläggningar.

Och hur kommer du klara dig i regionen? Vad blir ditt öde? Kan du bli ett handelscentrum? Kommer du bli en stad för underhållning och avkoppling? En konferensstad? Östra Europas Genève?

Allt som skett dig fascinerar mig. På ett positivt sätt. Jag har sett tornen resa sig runt ditt centrala torg. Jag har sett gatulivet där nedanför. Jag har förundrats av Bllokuområdet, där kommunistregimens elit bodde och arbetade – idag en otrolig blandning av trädgårdar, restauranger, barer, kontor, butiker. Höghus och villor och allt däremellan. Med Mercedes och fyrhjulsdrivna bilar som långsamt kör bredvid promenerande människor. Vilken levande och energisk plats!

Kära Tirana, självklart verkar detta drömmande och lite naivt just nu när du är politiskt, socialt och ekonomiskt ömtålig. Men kan du utmana detta? Kan du bygga vidare på den här optimismen? Europa behöver det.

Winy Maas (MVRDV), mars 2005

(mp3)


Nordstadstorget

8 Feb

– kan man höra att det är julafton?

Inspelningarna i det här inlägget gjordes den 24 december 2010, alltså på julafton. En dag då julklapparna egentligen redan skall vara färdiginköpta; men visst blir det en och annan brandkårsutryckning? Vad gör människorna på Nordstadstorget på julafton? För vissa är det säkert en dag som alla andra, för andra är det en social plats. Kanske är det rentav så att det är här vi hittar de ”udda julfirarna” – de som inte lever upp till schablonbilden av ett julaftonsfirande? Huruvida detta går att höra på inspelningen eller inte, lämnar jag åt lyssnaren att avgöra.

I klippet går vi inledningsvis in i Nordstan – som är Skandinaviens största shoppinggalleria – från Norra Hamngatan i Göteborg. Längs med Götgatan förflyttar vi oss sedan upp till Nordstadstorget där merparten av inspelningarna är gjorda. Klippet avslutas med att vi går ut genom huvudentrén på Norra Hamngatan, där vi återfår kontakten med ett annat ljudlandskap i staden.


(wav)

(mp3)


Kvibergs marknad

25 Okt

– ett modernt ljud från förr

Den är omskriven. Välbesökt. Etablerad. Hotad. Ännu så länge en överlevare. Men Kvibergs marknad ingår uppenbarligen inte i visionen om ”det bekymmerslösa boendet” som reklamskyltar för den framväxande Kvibergsstaden basunerar ut. När området förnyas och förtätas ser det ut som att staden vill städa upp.

Kvibergs marknad fungerar som en gränsöverskridare. Det är en plats för möten och kommers i en djupt traditionell bemärkelse. Samtidigt skapar marknaden nya betydelser i vår tid, som en brygga från det traditionella samhället till något efterkommande. En kommers som ännu bär sociala värden, kontakt och autenticitet som den vanliga handeln inte längre erbjuder.

Men med nuvarande planer kan marknaden i Kviberg försvinna i februari 2011. Kommunala Higab, som äger och hyr ut stallarna som markanden använder, har i skrivande stund inte politiskt mandat att förlänga kontraktet. Inriktningen tycks vara att hitta en ny plats för marknaden. Något som skulle vara ett hårt slag mot en väletablerad verksamhet som i 15 års tid lockat 10 000-tals besökare varje helg. För Kvibergs marknad betyder den inarbetade platsen otroligt mycket och det kommer att bli svårt att skapa attraktionskraft på en ny plats, i nya lokaler.

Dessutom är det svårt att tolka beslutet om uppsägning från Higabs sida som något annat än en önskan om gentrifiering av Kvibergsområdet. En ny stadsdel skall växa fram, med nya ideal, som tränger undan stadsdelens gamla inslag. Men visst är det underligt att ”kontrasternas stadsdel” inte tolererar marknaden?

Ljuden på marknaden ger ett splittrat intryck. Människor äter, köper, tittar, frågar, bär, klagar, undrar och passerar. Allt mot bakgrund av en väldefinerad plats som överskrider det fysiska rummet och skapar en lika självklar rumslighet utanför Kvibergs kaserners stallbyggnader som inuti dem. Ljudcollagets dryga fem minuter är ett sätt att försöka sammanfatta, precisera och prioritera bland intrycken. Inspelningarna i collaget varierar mellan att vara utförda som vandringar på marknaden och att vara gjorda vid olika nedslagsplatser, så väl ute som inne. Så väl vid parkeringsplatsen som i kaféet. Samtliga inspelningar gjordes under den intensiva lördagen den 9 oktober 2010.

Även om ljudplatsens hela fundament är hotat så finns det ännu möjlighet att låta det bestå. Låt Kvibergs marknad bli den utlimata smältdegeln mellan då och nu, mellan vi och dem, mellan du och jag. Förnya kontraktet!

 

(wav)

(mp3)



Hammarkullen

24 Sep

– hur låter en plats?

Med kamerans hjälp kan fotografen göra en tolkning av en plats. Förmedla en verklig stämning till en betraktare i en annan tid, på en annan plats. Det kan vara en eller flera bilder som hos betraktaren ger intryck från den avbildade platsen. Vi lever i en bildintensiv tid och vi är vana att förhålla oss till bilder i vardagen. Kanske är vi mindre vana att förhålla oss till ljud?

Jag vill påstå att mikrofonen precis som kamerans lins ger oss möjlighet att förmedla intryck från en plats. Lika subjektivt och lika medvetet som med kameran fångas ljuden upp på det sätt som vi vill. Vi kan därmed också utforska samhällets ljudlandskap och bättre förstå hur det påverkar oss och hur vi kan påverka det.

Som ett exempel på detta publicerar jag nedan ett ljudcollage från stadsdelen Hammarkullen i Göteborg. Ljudklippet är sammansatt av flera olika ljudupptagningar som alla genomfördes den 29 september 2009. Klippningen är medvetet dramatiserad och inte autentisk, för att på ett tydligt sätt förmedla en upplevelse av platsen.

Inspelningen börjar vid Hammarkullens mycket karaktäristiska spårvagnsstation, vilken i väldigt hög utsträckning påminner om en tunnelbanestation i Stockholm. Detta urbana sätt att möta stadsdelen är tidstypiskt, men kanske också en motsättning till vad Hammarkullen är och har blivit? Resten av collaget uppehåller sig omkring Hammarkulletorget, Bredfjällsgatan och Hammarparken.

Inspelningarna gjordes ursprungligen för kursen Places of memory in transforming suburbs vid institutionen för Kulturvård på Göteborgs universitet.

Uppdatering 2016-09-24: Läs även artikeln om inspelningen och bloggen i Tidningen Nordost.

(wav)

(mp3)


*


Vilka andra platser skulle ni vilja höra ljudcollage från?